Sverige

Sveriges herrlandslag i handboll representerar Sverige i handboll på herrsidan.

Svenska Handbollförbundet bildades 1930 och valdes in i Riksidrottsförbundet 1931. Landslagets första förbundskapten var Herbert Johansson, 1938 till 1948. Därefter tillträdde den tidigare landslagsspelaren Curt Wadmark som förbundskapten. Under Wadmarks ledning hade Sveriges landslag sin första storhetsperiod i handboll. Framgångarna inleddes med VM-guld utomhus 1948 i Frankrike. Det följdes upp av silver vid ute-VM 1952. Inomhus tog Sverige medalj vid de fyra första världsmästerskapen efter uppvisnings-VM 1938 i Tyskland (som arrangerades av IAHF, föregångare till IHF). Vid hemma-VM 1954 och VM 1958 i Östtyskland blev det guld, vid VM 1961 i Västtyskland tog Sverige brons och vid VM 1964 i Tjeckoslovakien blev det silver efter finalförlust mot Rumänien. Rumänien tog sedan över stafettpinnen under 1970-talet som världsledande på herrsidan. Sverige hamnade då i en svacka och återkom på en prispall igen först vid VM 1990 i Tjeckoslovakien, då som världsmästare före favoriten Sovjetunionen.

1988 tog Bengt "Bengan" Johansson över som förbundskapten efter Roger "Ragge" Carlsson. Carlsson hade under 1980-talet professionaliserat landslaget, genom att bland annat öka träningsdosen för landslagsspelarna markant. Under "Benga-Johans" ledning hade laget sin andra, och mest framgångsrika, period hittills. Internationellt har Sveriges era under 1990-talet endast överträffats av Frankrikes under de närmast kommande decennierna.

Laget blev känt som "Bengan Boys", med spelare som exempelvis Magnus Wislander, Per Carlén, Staffan Olsson, Magnus Andersson, Ola Lindgren, Stefan Lövgren och Ljubomir Vranjes. Laget var mycket framgångsrikt och var folkkärt över hela Sverige. Under perioden med Johansson som förbundskapten tog Sveriges landslag 13 medaljer (3 OS-silver, 2 VM-guld, 2 VM-silver, 2 VM-brons och 4 EM-guld). Efter VM-guldet 1990 tilldelades laget Jerringpriset, som delas ut av Radiosporten (Sveriges Radio). 1998 vann laget bragdguldet, med motiveringen "För strålande EM-seger, hemförd i hårdaste konkurrens i ett pressat läge." Laget utsågs också till Årets idrottslag i Sverige två gånger, 1999 (efter VM-guldet i Egypten) och 2002.

Från VM-guldet 1990 i Prag till EM-guldet 2002 på hemmaplan, inför ett fullsatt Globen i Stockholm, tog Sverige medalj i samtliga OS-, VM- och EM-turneringar utom en (4:e plats vid EM 1996). Efter en stor generationsväxling i början av 2000-talet, där i princip hela landslaget byttes ut inom några få år, hade laget flera magra år som resulterade i flera missade mästerskap och medaljer.

Under 2010-talet nåddes återigen framgångar. Vid hemma-VM 2011 nådde Sverige för första gången sedan EM 2002 semifinal och året därpå tog Sverige OS-silver i London. I OS-finalen vann Frankrike med uddamålet, 21–22. Sveriges andra medalj i ett stort mästerskap under 2010-talet kom genom EM-silvret 2018 i Kroatien.

Vid VM 2021 i Egypten stod Sverige för den största VM-bragden sedan silvret 2001 i Frankrike. Trots ett stort antal avhopp och återbud på grund av den rådande coronaviruspandemin och en ny och oprövad förbundskapten, norrmannen Glenn Solberg, blev det ett sensationellt silver. Danmark vann en jämn final med 26–24.

2022 kom Sveriges första mästerskapsguld sedan EM 2002 genom att besegra Spanien i finalen i Budapest.

Rekorden i både antalet landskamper och antalet landslagsmål innehar Magnus Wislander, med 386 landskamper och 1 191 landslagsmål under 19 raka år, från 1985 till 2004. Vid millennieskiftet utsågs Wislander till Århundradets bästa handbollsspelare i världen av IHF.